Denna rapport beskriver fenomenen övertändning, backdraft och brandgasexplosion ur ett internationellt perspektiv och klargör de fysiska och kemiska processer som är styrande. Speciellt diskuteras vilken typ av flammor som är involverade när de olika fenomenen uppstår. Det är viktigt att skilja på olika flammor eftersom dessa till stor del styr hur snabbt brandförloppet går. Flammor kan vara av två typer, dels förblandade flammor där luft och bränsle är förblandade innan antändning sker, dels diffusionsflammor där bränslet och luften blandas först i förbränningszonen. En förblandad flamma rör sig med en hastighet av flera m/s medan en diffusionsflamma uppstår genom en mycket långsammare process. Under en rumsbrand kan det inträffa ett stadium där den termiska strålningen från branden, de varma gaserna och de varma väggarna orsakar att allting i brandrummet antänds. Detta plötsliga och sammanhängande övergångsstadium av ökande brand kallas övertändning. Flammorna som uppstår vid en övertändning är till största del diffusionsflammor vilket medför att det är omöjligt att använda teorier för brännbarhetsgränser för att beskriva denna. Ord som mager och fet kan alltså inte användas för att beskriva en övertändning eftersom dessa begrepp är förknippade med förblandade gasmassor. I en situation där branden har varit underventilerad en längre tid kan brandrummet komma att innehålla stora mängder oförbrända gaser. Om en öppning görs blandas den inkommande luftströmmen med de oförbrända gaserna. Hur mycket som förblandas beror framför allt på var en eventuell tändkälla befinner sig och hur lång tid efter att rummet öppnats som antändning sker. Även öppningens storlek och geometri är av betydelse. Om antändningen blir fördröjd kan stora delar av rumsvolymen bestå av en förblandad gasmassa när antändning sker, vilket kan leda till en snabb expansion av gaserna. Detta brukar kallas backdraft. En backdraft kan därför till stora delar utgöras av en förblandad flamma, men det vanliga är att den utgörs av en kombination av diffusionsflammor och förblandade flammor. I vissa speciella situationer kommer det att vara möjligt för brandgaserna att blandas mycket väl med luften innan antändning sker. Detta inträffar oftast i utrymmen i närheten av brandrummet och konsekvenserna av detta kan bli en enorm tryckuppbyggnad. En brandgasexplosion styrs till stor del av en förblandad process. Hur kraftigt tryck som byggs upp beror framför allt på byggnadsdelarnas trycktålighet, storleken på rummets läckageareor, och hur stor den förblandade gasmassan är när antändning sker. Det kan konstateras att de tre fenomenen övertändning, backdraft och brandgasexplosion är nära besläktade och att i vissa gränsfall kan det vara svårt att klart skilja det ena fenomenet från det andra. En backdraft kan resultera i en övertändning. En underventilerad brand kan resultera i en kraftig backdraft, vilket möjligtvis kan kallas för brandgasexplosion. Internationellt är det ofta fenomenen övertändning, backdraft och brandgasexplosion som orsakar skador och dödsfall hos räddningstjänstpersonal. Det är därför av största vikt att räddningstjänstpersonal är informerade om tänkbara varningssignaler. Kännetecken måste bedömas utifrån den specifika situationen och tonvikten skall inte läggas på ett kännetecken. Om man däremot väger samman ett antal kännetecken kan man få en bra uppfattning om en nära förestående backdraft eller övertändning. Tyvärr används ofta brandgasernas färg som ett säkert kännetecken på en nära förestående övertändning eller backdraft. Det är dock inget tillförlitligt kännetecken. Brandgasernas färg är beroende av vilket material som brinner. I appendix utvärderas olika modeller som används till att uppskatta risken för övertändning. Utvärderingen sker med hjälp av data från småskaleförsök, som genomfördes under projektet. Utvärderingen visar att vissa av de modeller som har utvärderats kan användas för att uppskatta risken för övertändning.