Tidigare har publicerats en rapport (Juås, 94:3) gällande den samhällsekonomiska lönsamheten av ökad mängd handbrandsläckare hos hushållen. I denna redovisas att den förväntade fördelen för genomsnittshushållet i enbostadshus var 2,4 ggr större än kostnaden. (Beräkningarna gäller en 3-4 kga pulversläckare med ett pris på 600:-.) För det genomsnittliga flerbostadshushållet uppgick fördelarna endast till 60% av kostnaderna. Dessa resultat gällde för de bränder brandkåren ryckte ut till. Tar man hänsyn till att släckaren också kan innebära att utryckning kan undvikas bör lönsamheten öka. I rapporten konstateras att för flerbostadshushållen krävs för samhällsekonomisk lönsamhet att släckarinnehav förhindrar att räddningstjänsten tillkallas i 12 av 100 bränder. I en annan rapport (Mattsson, 95:17) betonas att vad som där kallas beslutsfattarlönsamhet, och således inte den samhällsekonomiska lönsamheten, bör vara avgörande för beslut hos hushållen, företagen etc . Viktiga orsaker till skillnader i detta fall är bristen på information hos hushållen vad gäller släckarnas effekter och kostnad, förekomsten av försäkringar och möjligen (för flerbostadshushållen) s k positiva externa effekter. I denna skrift redovisas resultaten från telefonintervjuer av 3*800 slumpmässigt utvalda hushåll med uppdelning på en mellanstor stad (ca 100 000 invånare), småstäder (15 000 - 30 000 inv.) och glesbygd (kommuner med mindre än 10 000 inv.). Huvudsyftet med undersökningen var att testa om följande hypoteser, med allt i övrigt lika, kan accepteras eller förkastas: 1 . Folk i småhus har handbrandsläckare i större utsträckning än folk i flerbostadshus. 2. Ökad allmän utbildning samvarierar med ökat innehav av släckare. 3. Genomgången kurs i självskydd/brandsäkerhet innebär att man i större utsträckning har släckare. 4. Ju längre avståndet är till brandstation, desto fler har släckare hemma. 5. Ökad inkomst innebär större släckarinnehav. 6. Bostadsorten i sig kan ha inverkan på släckarinnehavet. 7. Motiven för att skaffa släckare är olika i olika regioner, boendeformer, utbildningsnivåer och påverkas av om man gått kurs i självskydd eller inte och är också beroende av inkomst. 8. Motiven för att inte skaffa släckare är olika i olika regioner, boendeformer, utbildningsnivåer och påverkas av om man gått kurs i självskydd eller inte och är också beroende av inkomst. 9. Val av släckmedel och släckarnas ålder varierar mellan regioner, boendeformer, utbildningsnivåer och påverkas av om man gått kurs i självskydd eller inte och är också beroende av inkomst. Resultaten är att vi svarar nej på hypoteserna 2, 3 och 5 ovan. Vi har - med vissa modifikationer - svarat ja på tre, nämligen hypoteserna 1,4 och 6. (Modifikationerna var att hypotes 4 och 6 har vi endast kunna testa för enbostadshus eftersom antalet släckare i flerbostadshusen var för lågt.) Motiven att skaffa resp inte skaffa handbrandsläckare (hypotes 7 och 8) var ofta markant olika med avseende på region, boendeform, utbildningsnivå, inkomst etc. Beträffande hypotes nr 9 var det enda samband vi kunde konstatera att ökad utbildning, självskyddsutbildning och stigande inkomst ledde till ökning i andelen släckare med pulver som släckmedel. Utanför storstäderna konstaterar vi att 54% av hushållen i enbostadshus och 5 % av hushållen i flerbostadshus har handbrandsläckare i hemmet. Oräknat kostnaderna för styrmedel är det troligen samhällsekonomiskt optimalt att en så stor andel som ca 90 % av enbostadshusen och ca 50 % av flerbostadshusen har släckare (pulver, 3-4 kg och ett pris på 600:-). Två frågor följer av detta anser vi: 1 ) Varför har så få hushåll släckare? och 2) Vad kan och bör vi göra åt det? Utifrån ett resonemang om tänkbara skäl konstateras att främsta förklaringen till det låga innehavet torde vara informationsbrister hos hushållen. Olika styrmedel är tänkbara, framförallt lagstiftning eller förbättrad information i förening med frivilligt beslutsfattande. Valet av styrmedel bör faställas utifrån kriterier gällande effektivitet, rättvisa, flexibilitet och konsistens med övriga mål i samhället. En noggrann utvärdering av styrmedel ligger dock inte inom ramen för detta arbete. En summarisk utvärdering leder dock till att vi rekommenderar att man fortsätter med frivilligt beslutsfattande av hushållen, men förenat med ökad information till hushållen, kanske också kopplat till ökade möjligheter att få tag i släckare även utanför specialaffärer. Statens räddningsverk, Brandförsvarsföreningen, den kommunala räddningstjänsten, kanske även försäkringsbolagen kan vara lämpliga initiativtagare, samarbetspartners och finansiärer av sådan förbättrad information.