Studien belyser förändringar inom bebyggelse- och kommunikationsområdet och dess konsekvenser för säkerhetsarbetet. En huvudfråga är om storskaligheten innebär ökande risker eller ger möjligheter till förbättrade säkerhetssystem. Frågan är hur risker och säkerhet utvecklas som en konsekvens av koncentration och spridning. Koncentration av verksamheter innebär ökad sårbarhet, men det finns en tillit till att samhället tar ansvar för olika typer av säkerhets- och beredskapssystem. Med storskaliga lösningar blir säkerhetssystemen komplicerade och svårtillgängliga. Gleshet uttryckt i befolkningstäthet och långa avstånd innebär utsatthet i säkerhetssammanhang. Spridd bebyggelse underlättar inte samhälleliga lösningar, men utesluter inte småskaliga kollektiva lösningar. Studien visar två framtida huvudriktningar. För det första ökade risker i form av katastrofhot som kräver omfattande samhälleliga insatser. Detta är en direkt följd av storskaligheten. För det andra spridningstendenser genom bosättning på landsbygden, huvudsakligen i södra och mellersta Sveriges storstadsnära landsbygder. Behovet av individuellt ansvar för säkerhetsfrågorna ökar.