Denna rapport presenterar, sammanfattar, föreslår och kommenterar några teoretiska utgångspunkter för räddningstaktik. Den handlar om att göra det bästa möjliga av en situation, med beaktande av rådande omständigheter. Arbetet ingår som del i ett större avhandlingsarbete om taktik. Målet med arbetet som redovisas i denna rapport är att skapa en grundläggande teori för räddningstaktik. Syftet är därvid att skapa ett enhetligt språkbruk för räddningsinsatser, så att dessa kan övas och genomföras på ett så bra sätt som möjligt. Rapporten utgör grund för det i rapporten därpå följande resonemanget.  Slutsatserna utifrån rapportens resonemang, dvs förslag till definitioner, kan sammanfattas enligt följande. Taktik omfattar två grundläggande aspekter:   optimering   kontext/sammanhang Är inte båda dessa aspekter beaktade, kan vi inte tala om taktik eller beskriva ett skeende i termer av taktik. Räddningstaktik är hur räddningsinsatsen sätts samman, struktureras och bildar en helhet av delar. Denna helhet ska finnas i en kontext, dvs i ett sammanhang. Vidare så är räddningsinsatsen ett komplext system. Ett sådant systems egenskaper kännetecknas i huvudsak av att systemet har tröghet, dvs tidsfördröjningar, samt att det kan vara känsligt för förändringar i vissa punkter. Det räddningstaktiska problemet är den enskilt viktigaste parametern som styr räddningsinsatsens taktiska utformning. Genom att identifiera och definiera detta problem, finner man ofta också lösningen på problemet. Praktisk svårighet kan dock uppstå i att genomföra en viss lösning. Lösningen på det räddningstaktiska problemet består i att erhålla och bibehålla kontroll. Arbetet/processen med att nå dithän kan vi kalla problemlösning. Åtgärder är taktisk sett räddningsinsatsen minsta beståndsdelar. Det är dessa delar som sätts samman och bildar en helhet, i syfte att genomföra lösningar på det räddningstaktiska problemet. Strategin är det långsiktiga arbetet för att stödja räddningsinsatsen taktiska utformning, ledning är verktyget för att genomföra och ledarskap är den grupprocess som syftar till ledning, samordning och målstyrning av gruppens arbete. Det är endast med ett offensivt uppträdande som man kan påverka ett olycksförlopp i en avsedd riktning. Grunden för att genomföra taktiken, bygger på att man agerar genom att ta och bibehålla initiativet. Utgångspunkten är att erhålla och bibehålla kontroll, genom att agera i stället för att reagera eller parera. Det är genom ett sådant betraktelsesätt som det blir intressant att beakta så kallade förebyggande åtgärder, och att göra sådana åtgärder till taktiska resurser. Genom att agera och planera för att genomföra räddningsinsatser, kan vi betrakta räddningsinsatser som planerad verksamhet, med beaktande av förebyggande verksamhet - vi agerar i stället för att reagera/parera och når därigenom kontroll redan innan olyckorna inträffar. Det är endast med hjälp av åtgärder som ett avgörande kan nås. Dessa åtgärder ska samordnas för att åstadkomma största möjliga verkan. Ledning är här ett viktigt verktyg för att kunna utnyttja åtgärderna, där "ledning" är en åtgärd i sog, bland annat med uppgift att styra, fördela resurser, anpassa, etc. Det finns två taktiska grundinriktningar:   offensivt   defensivt En god taktik, som dessutom är genomförbar, är av grundläggande betydelse för hur arbetet vid en skadeplats förlöper och för hur resultatet kommer att bli. Om både taktiken är god och verktyget för dess genomförande, dvs ledning, är fungerande, kan man hantera även komplexa räddningsinsatser/olyckor med såväl enkla som mer "avancerade" medel, och få ett gott resultat. En viktig slutsats som ges av rapporten är att det, med utgångspunkt i rapportens resonemang om taktik, bör gå att skapa ett slags "dynamisk rationalitet" som bas för beslutsfattandet.