Sammanfattning Etthundrafemtio grundskoleelever i årskurserna 2, 5 och 8 samt deras mödrar intervjuades avseende vatten och faror. Barnen svarade på frågor om de ansåg djupt vatten vara farligt, samt om de varit med om någon incident i eller vid vatten. Föräldrarna tillfrågades om huruvida de ansåg vatten utgöra någon fara för barnen samt hur eller om de förebyggde incidenter. En överdriven tillit till simförmågan framträder hos föräldrarna såväl som hos barnen. Barn i de tre studerade åldersgrupperna verkar tro att eftersom de kan simma så kan de också klara alla situationer som kan uppkomma på djupt vatten. Detta antyder en relativ omedvetenhet om olika faror som till exempel nedkylning, panikreaktioner och strömmar. Vidare identifierar studien pojkar som den främsta riskgruppen avseende vattenincidenter och särskilt pojkar i årskurs fem. Liksom barnen själva, så överskattar många föräldrar barnens förmåga att hantera tillbud i eller vid vatten. Möjligtvis tyder denna tillit till barnen också på en relativ omedvetenhet om de naturliga faror som finns i vattnet. Många föräldrar anser att de inte behöver kontrollera eller vägleda barnen i frågor om säkert beteende i eller vid vatten. Förebyggande verksamhet riktad mot föräldrarna verkar därmed särskilt påkallad. De starka samband som återfanns mellan föräldrarnas och barnens inställning i frågan om vatten och fara bekräftar vikten av att förebyggande verksamhet riktas mot föräldrarna. Abstract One-hundred and fifty Swedish schoolchildren in grades 2, 5 and 8 and their mothers were interviewed regarding dangers related to water. The children answered questions of whether they thought deep water dangerous, why so, and if they had had any incident in or near water. Their parents answered questions of whether they thought water to constitute a danger for their children and if and how they prevented incidents. An exaggerated trust in the children’s swimming capacity becomes evident among the parents as well as among the children themselves. The children seem to believe that since they can swim they also can handle all situations that might arise when in deep water. Thus, they do not consider the great diversity of real threats such as hypothermia, panic reactions and currents. Furthermore, the study confirms boys in grade 5 as being markedly at risk of such incidents. Like their children, many parents seem to have an unrealistic trust in the children’s abilities as regards matters in or near water. They may also underestimate the actual dangers. Thus many parents see no reason to tutor the children in these matters or to control them. Preventive efforts aimed at the parents seem essential. The strong associations found between parents and the children’s attitude in this matter confirm the importance of directing preventive efforts towards the parents.