Sammanfattning Sextio skolbarn (7-16 år) och deras mödrar intervjuades individuellt av psykolog. Mödrarna tillfrågades om barnens fostran och vanor när det gäller eldhantering. Intervjuerna med barnen utgick från ett frågeformulär avseende upplevelser och erfarenheter av eld som de fyllt i ca ett år tidigare. Studien visar att upp till 85% av eleverna leker eller har lekt med eld - somliga regelbundet, andra under en viss tidsperiod. I åldrarna 7-12 år anger många barn att det är tufft att "elda"; eldlekar verkar vara förknippade med revolt såväl som spänning. Ungdomar mellan 13-16 "eldar" däremot främst för att de är uttråkade och inte har någon meningsfull sysselsättning. Efter mellanstadieperioden minskar eldlekarna. Ett väsentligt skäl att avstå från att leka med eld är rädsla för att den skall spridas och skada gendom. Trots att flertalet barn och ungdomar visade sig leka med eld, trodde tre fjärdedelar av de intervjuade mödrarna inte att deras barn gjorde detta. Diskussioner i hemmen kring hur man hanterar eld var ovanliga och någon regelbunden fostran förekom inte. I stället befanns brandkår och skola vara viktiga i detta avseende. Insatser härifrån bestod dock av enstaka informationsgräffar. Således verkar barnen inte få någon systematisk handledning i hur man hanterar eld. Ökad kunskap om vilka skador som kan uppstå och hur de kan undvikas kan antas förstärka benägenheten att inte elda eller att göra det i kontrollerade former.