Studien visar att okynneseldande inte är frukten av tillfälliga omständigheter. Mycket starka samband återfinns mellan frekvens av självrapporterande eldlekar, motiven för dessa och självbilden. De barn och ungdomar som i ett frågeformulär anger att de eldar frekvent uppvisar också en negativ självbild mätt med självskattningsskalan "Jag Tycker Jag Är". Upplevelsen av inkompetens förefaller vara en gemensam bakomliggande orsak till det mest intensiva eldandet. Ett intressant resultat i detta sammanhang är att de högstadieelever som eldar mest och har en generellt låg självuppfattning, skattar sina kamratrelationer som normala. De elever som anger att de anlägger eld för att de "vill se det brinna" och för att "de är uttråkade" är de som eldar mest. De som inte tycker att något av de i formuläret angivna motiven stämmer (vill se det brinna; är uttråkad; är arg; vill förstöra; vet ej) och som därför anger "annan orsak" verkar elda av ren nyfikenhet, för att undersöka och förstå ett spännande fenomen - elden. Dessa ungdomar eldar också i mer konstruktiva situationer, t ex med föräldrarna och har en mer positiv självbild än övriga elever. Betydelsen av att föräldrarna tar ansvar för att deras barn lär sig hantera eld och får göra det framgår av att de barn som har en negativ självbild också rapporterar att de får elda utan att deras föräldrar är med. Ytterligare ett inslag i bilden är att de elever som uppger att de skulle försöka släcka själva om det börjar brinna i stället för att tillkalla hjälp är de som eldar mest och har sämst självbild. Mycket talar för att i synnerhet intensivt eldande kan förstås som uttryck för en känsla av inkompetens och utanförskap och att förebyggande åtgärder måste bygga på att förhindra att lek med eld blir ett uttrycksmedel för denna känsla.