Sextio grundskoleelever (7-16 år) intervjuades individuellt i hemmet av psykolog. Intervjun utgick från ett frågeformulär avseende upplevelser och erfarenheter av eld som barnen fyllt i ca 1 år tidigare. Barnens mödrar intervjuades enskilt vid samma tillfälle utifrån Höök och Cederblads beteendesymptomformulär. Studien ingår i en större undersökning om barn och bränder. Resultaten visade att ju mer externaliserade och aggressiva beteendeavvikelser barnen och ungdomarna har desto mer frekvent och mer kvalificerat eldar de. Bland de 7-12 år gamla barnen fanns också ett samband mellan tillbakadragenhet och kvalificerat eldande. Resultaten tyder på att eldlekar lätt utnyttjas som ett generellt uttryck för psykisk belastning hos barn upp till puberteten. Förpuberteten framstår som en period då förebyggande åtgärder kan sättas in med största effekt. Vidare ger studien stöd för en indelning i 3 huvudgrupper av barn som eldar mer eller mindre tillfälligt och vådligt och som kan förväntas vara i olika grad mottagliga för åtgärder i syfte att minska eldandet: ( 1 ) de tidigt debuterande och stabilt asociala med uttalat låg kontroll och aggressivitet. Dessa fåtal barn torde inte alls eller marginellt påverkas av interventioner; (2) de personlighetsmässigt underkontrollerade. Vid belastning utvecklar dessa barn externaliserade eller kombinationer av externaliserade och internaliserade beteendeavvikelser. De bör vara mottagliga för intervention; (3) ungdomar som är tillfälligt asociala under en period kring puberteten. Här finns alla personlighetstyper representerade. De bör vara mottagliga för intervention åtminstone på så sätt att de väljer andra uttryck för sin "asocialitet".