Fokus för kapitlen i denna bok är tänkande som förutsättning för att hålla samman flera aktörer vid en samhällsstörning så att deras hanteringar tillsammans bildar en helhet, som på bästa möjliga sätt kan möta en samhällsstörning och dess konsekvenser. I det svenska samhället har kommuner, länsstyrelser och regeringen geografiskt områdesansvar, vilket innebär att de har ansvar för att vid samhällsstörningar hålla samman och samordna aktörer inom sina respektive geografiska områden. Kapitlen diskuterar på ett generellt plan teoretiska förutsättningar och tankeverksamhet för uppgiftsutförare, som har uppgiften att hålla samman och samordna flera aktörer. Detta innebär att resonemangen i kapitlen gäller kommuner, länsstyrelser och regeringen som uppgiftsutförare av uppgiften att hålla samman och samordna flera aktörer, men även andra som kan tänkas bli sådana uppgifts - utförare, t.ex. en räddningsledning bestående av räddningsledare, polisinsatschef, sjukvårdsledare och medicinskt ansvarig, vilka har att hålla samman och samordna aktörer på en stor skadeplats. En intressant fråga är hur uppgiften att hålla samman och samordna aktörer vid samhällsstörningar kommer att fördelas i framtiden mot bakgrund av diskussionerna om en ny region- och länsindelning i Sverige.