Låg, tät bebyggelse är inte en ny företeelse, utan en form som ursprungligen varit den förhärskande i all stadsbebyggelse. Miljöer som av många uppfattas som attraktiva är homogena stadsmiljöer av sammanbyggda 1-2-plans enfamiljshus. Medelhavsområdets byar, medeltida borgarstäder samt skandinaviska handelsstäder och fiskesamhällen karakteriseras av låg, tät bebyggelse. Vissa kvaliteter som kännetecknar småhusområden som markkontakt, egen uteplats och god ljudisolering saknas oftast i flerfamiljshus. En bebyggelsetyp där boendekvaliteterna hos flerfamiljshusen respektive småhusen förenas har utvecklats i form av en tät, småskalig bebyggelse - tät småhusbebyggelse.