Med riskhantering menar vi den process som skall övervaka och styra riskförhållanden i system med potential att genom oplanerade händelser skada människor, miljö, egendom, verksamheter och samhällsfunktioner. Systemen har en fysisk eller teknisk del och en social del. Den senare kan betraktas på organisations-, avdelnings- eller individnivå. På grund av konkurrens och annan yttre påverkan är dessa sociotekniska system utsatta för krav på ständig effektivisering vilket leder till fortlöpande tekniska, metodiska och organisatoriska förändringar. Utvecklingen, som oftast leder till ökad integration och komplexitet, är bara delvis en följd av strategiska beslut baserade på officiellt uttalade mål och kriterier. En viktig del av förändringsprocessen sker genom den förmåga vi, som aktörer i systemet, har att se och pröva alternativa tillvägagångssätt. Detta adaptiva beteende styrs ofta av lokala eller individuella kriterier inom ramen för de frihetsgrader vi upplever oss ha, var och en, i vår arbetssituation. Systemets ständiga förändring medför att riskhanteringen måste ses som ett kontrollproblem. Aktörernas dagliga arbete, deras kompetens och flödet av olika typer av information kommer då i fokus. Att reagera på rapporter om olyckor och tillbud samt genom att påverka direkta orsaker kan förhindra att samma eller liknande händelse inträffar igen. Är ambitionen att förhindra olyckor vars orsaker uppkommer genom den pågående förändringsprocessen fordras emellertid ett proaktivt förhållningssätt. En proaktiv strategi skall påverka det normala, dagliga arbetet som berörda aktörer utför en inom sina delar av systemet. Det kan gälla allt från föreskrivande och inspekterande myndigheter via organisations- och verksamhetsledning till enskilda operatörer vilka fysiskt påverkar systemens tekniska delar. I detta sammanhang behövs en begreppsapparat, en taxonomi, med vars hjälp man kan kommunicera och planera lämpliga riskhanteringsstrategier med hänsyn till skadeobjektens sårbarhet och olyckskällornas karaktärer och kontrollmöjligheter. Avsikten är att utveckla och tillämpa en sådan taxonomi i samband med att verktyg med följande tre syften utformas, testas och valideras: Ett verktyg till stöd för datainsamling, rapportering och analys av olycksfall och tillbud. Det skall användas för att identifiera de sammanhang då förutsättningarna för det inträffade skapas. Ett verktyg till stöd för analys av skilda aktörers roll i de sammanhang som identifierats som kritiska. Av intresse är aktörernas måluppfattning och sättet att arbeta och hantera information samt de officiella och lokala kriterier som tillämpas. Ett verktyg som bygger på sådana analyser, avsett att användas vid granskning eller auditering av säkerhets- och kontrollfunktioner. Synsätt, metoder och erfarenheter skapade genom arbetet med dessa verktyg kan ligga till grund för utvecklingen av ett fjärde verktyg till stöd för beslut i det dagliga arbetet. Utvecklingen av taxonomi och verktyg skall ske iterativt. Taxonomin föreslås utgå från följande dimensioner inom vilka ett antal kategorier anges: A. Skadeobjektet, det som hotas av olyckskällorna. B. Olyckskällans fysiska egenskaper. C. Strategin för säkerhetskontroll. Det sociotekniska systemets struktur och funktion anger det sammanhang, den kontext, där det analyserade olycksförloppet inträffat. Det fordras en beskrivning av detta sammanhang för att utsagorna från risk- och olycksanalyser skall uppfattas som meningsfulla och för att det skall gå att styrka någon form av generella slutsatser. En sådan beskrivning skall vara tillräckligt detaljerad för att en professionell grupp skall kunna förstå och bedöma omständigheterna. Beskrivningen får formen av ett typscenario.