På uppdrag av Räddningsverket har experiment gjorts, och en teoretisk modell utvecklats, för att studera gaskoncentrationen i vanliga byggnader och i skyddsrum vid inläckning utifrån. Modellen har använts för att studera giftiga gasmoln från olyckor och från anfall med kemiska stridsmedel. Modellparametrar för nervgaserna sarin och VX samt för klor, ammoniak och svaveldioxid har bestämts utifrån experimenten. Effekten av adsorption och återavgivning på gaskoncentration och dosering i vanliga byggnader och i skyddsrum har beräknats. Studierna visar att vistelse i vanliga byggnader, speciellt vid reducerad ventilation, minskar skadorna av giftiga gaser jämfört med vistelse utomhus. Vid t ex 0,1 luftbyten per timme kan doseringen inomhus för flera gaser bli mindre än 10% av doseringen utomhus. En stor intern yta, t ex många gardiner, draperier o dyl bidrar också till ett ökat skydd. Genom att vädra eller lämna rummet när faran är över utomhus kan man minska effekterna ytterligare. Typ av golv-, vägg- och takmaterial inomhus har även betydelse för skyddsförmågan. För nervgasen sarin ger ytor av t ex omålad betong det bästa skyddet i vanliga byggnader. Om nervgasen sarin kommit in i skyddsrum i samband med inpassering, reduceras också de toxiska effekterna om skyddsrummets ytor består av omålad betong.