Den kritiska realismens vetenskapsfilosofi presenteras med särskild tonvikt på dess syn på humanvetenskaperna. Realismen menar att vetenskapligt arbete syftar till att förstå de mekanismer som producerar händelser, genom att analysera hur dessa händelser överhuvudtaget kan existera. Realismens syn på kausala lagar innebär att dessa inte gäller empiriska regelbundenheter utan tendenser hos mekanismer. Inom humanveteskaperna kan prediktioner knappast göras, eftersom forskningsprojekten här är verksamma i öppna system. Detta medför att de konkreta empiriska utfallen bestäms av en sådan mängd faktorer att de i praktiken är omöjliga att förutse. Vad som kan förutses är vilka mekanismer som kommer att vara verksamma och i vilken "riktning" dessa kommer att verka. I rapporten diskuteras konsekvenserna av denna vetenskapssyn för planering. Här föreslås också att forskning för försvarsplanering skall bygga på en distinktion mellan nödvändiga och tillfälliga relationer.