Sammanfattning I rapporten redogörs för 14 kommuners arbete med beredskapsfrågor under den omställning som den nya lagen om civilt försvar medför. Följande områden behandlas: Kommunernas beredskapsläge, synen på länsstyrelsens roll, behov av stöd från centrala myndigheter, synen på hotet samt arbetet med dimensionering av räddningstjänst under höjd beredskap. De studerade kommunerna representerar sju län (två per län). Stora och små kommuner ingår liksom kommuner med hög och låg prioritet vad gäller krigstida risker. Underlaget har tagits fram genom intervjuer med 45 kommunala företrädare. Skillnaderna i beredskapskvalitet är stora bland de studerade kommunerna. Kommunens storlek och prioriteringsgrupp ger, enligt studien, ingen förklaring till noterade skillnader i politikerengagemang eller integrering av beredskap mellan kommunens förvaltningar. Beredskapssamordnarens placering är däremot en faktor som kan föklara dessa skillnader. Bland kommuner med visst eller stort politikerintresse samt med väl utvecklad integrering av den civila beredskapen finns beredskapssamordnaren i huvudsak placerad på räddningstjänsten. De intervjuade ser fyra möjliga roller för länsstyrelsen - kvalitetskontrollant, informationsförmedlare, samtalspartner och utbildare. De stora kommunerna vill se länsstyrelsen framför allt som kvalitetskontrollant och de små önskar sig en samtalspartner - ett "bollplank". Enligt de intervjuade är kommunens kontakter i beredskapsfrågor med centrala myndigheter begränsade.