Under andra världskriget hade tyskarna börjat använda ballistiska robotar i krigföringen. De allierade stod helt främmande för sådana vapen och någon egentlig forskning eller utveckling på detta område hade aldrig bedrivits. När kriget slutade stod man således inför något alldeles nytt som det gällde att sätta sig in i och utveckla vidare. Intresset för taktiska robotar av olika slag blev stort och robotprogrammens antal växte snabbt men få röster höjdes för att utveckla ballistiska robotar med interkontinental räckvidd. I stället höll man i det längsta fast vid jetdrivna bombplan och aerodynamiska robotar för interkontinentala operationer. Rapporten söker beskriva de enorma problem som USA ställdes inför när man insåg att interkontinentala ballistiska robotar snabbt måste framställas. Det visade sig vara en uppgift som i svårighetsgrad och kostnad vida överträffade framställningen av atombomben under kriget. Rapporten avslutas med en teknisk beskrivning av de nu operativa interkontinentala ballistiska systemen i USA.