En lyckad utgång av en räddningsmedicinsk insats får man genom att behandling, som bromsar skadans negativa utveckling sätts in snabbt. Genom detta får nästa led i behandlingskedjan bättre utgångsläge för sina åtgärder. När den primära skadan, och dess följdskador inom andra organsystem, överstiger patientens motståndskraft är patienten icke längre räddningsbar. Är det för sent så är det så - oavsett vilken kompetens som räddningspersonalen har. Tillgänglighet, dvs en kort insatstid, är därför räddningsmedicinens grundbult. Ett referat om studier av OLA-ambulansen i Göteborg (Brand & Räddning 4/93) kompletterar ovanstående.