Fram till kalla krigets slut bedrevs i Sverige ett omfat­tande arbete inom ramen för det civila försvaret. Som en kon­se­kvens av det för­bätt­rade säker­hets­politi­ska läget i slutet av 1980-talet började det civila försvaret under 1990-talet att avveck­las liksom stora delar av plane­ringen för höjd bered­skap och då ytterst krig. Resurser som tidigare lagts på det natio­nella försvaret omdiri­gerades till inter­natio­nella freds­främ­jande och humani­tära insatser och till att stärka för­mågan att före­bygga och hantera svåra påfrest­ningar på sam­hället i fred.