Estoniakatastrofen är den största civila fartygsolyckan i Europa efter andra världskriget.Det finns många aktiviteter i samband med denna katastrof som inte har kunnat hanteras på ett riktigt sätt och då speciellt det arbete som bedrivits efter själva olyckan. Detta finns bla beskrivet i rapporten ”Att lära av Estonia” som lämnats av Analysgruppen för granskning av Estoniakatastrofen. Syftet med detta erfarenhetsunderlag är att särskilt lära sig av det arbete som bedrivits inom projekt Estonia-information på Styrelsen för psykologiskt försvar (SPF).Det finns säkert anhöriga till dem som omkom och de som överlevde förlisningen som inte har uppfattat saker och ting på samma sätt som SPF har gjort.Detta innebär inte att dessa anhöriga och överlevande skulle ha fel i sin uppfattning eller känsla.Alla människor,och då speciellt de som har drabbats,har självklart en egen historia att berätta och sin egen syn på frågorna kring en katastrof som Estonias förlisning.