Barnsäkerhet och barns medborgarskap är två områden som var för sig är väl undersökta. Den här avhandlingen tar sitt avstamp i gränssnittet mellan dem, ett inte lika utforskat område. I studien samtalar barn mellan åtta och femton år i fokusgrupper om olycksrisker och säkerhet. Utifrån deras vardagskunskaper om dessa ämnen dras slutsatser om gemensamma föreställningar om levt medborgarskap. Studien visar att risker och olyckor enligt barnen är en del av livet, något som gör det roligare. Tal om säkerhet har således liten relevans i barnens tillvaro. Säkerhetsregler i skolan men också i trafiken ifrågasätts av barnen, trots att de är väl medvetna om såväl risker som tänkbara påföljder. I de idrottsföre­ningar som barnen tillhör, ifrågasätts regler däremot över huvud taget inte. Resultaten visar vidare att barn och föräldrar ofta har nått ett samförstånd runt regler och att barnen i stor utsträckning tar ett eget ansvar. När det gäller delaktighet i skolan, så finns möjligheter för barnen att göra sig hörda i råd av olika slag, även om inflytandet i realiteten tycks vara begränsat. Barnens tal om olycksrisker och säkerhet kan förstås som ett uttryck för identitetsskapande, visar studien. Att vara någon som tar risker ger status i kamratgruppen, för såväl flickor som pojkar. Utifrån resultaten föreslås aktionszon som ett begrepp för att studera barns levda medborgarskap. Aktionszonen avser det dynamiska, fysiska och symboliska utrymme barn har, i tid och rum, att fritt röra sig i och agera självständigt.