Studien beskriver några humanitära organisationers behov av, möjligheter till, samt hinder för att utbyta information med militära aktörer i Afghanistan.Trots att tillämpandet av humanitetsprinciperna medför hinder för samröre med militären, sker ändå ett visst informationsutbyte i konfliktområdet. Informationsbehoven för humanitära aktörer utgår från säkerheten för den egna personalen, och framförallt vad gäller information om militära aktiviteter som kan komma att hota eller påverka den egna verksamheten. Behoven av att dela lägesbild med militären, eller att ta del av militära säkerhetsbedömningar, tycks ur de studerade organisationernas perspektiv begränsade. Det främsta hindret för informationsutbyte utgörs av de humanitära organisationernas behov av att uppfattas som opartiska och neutrala av de stridande parterna, vilket är en förutsättning för att kunna verka säkert i konfliktområden med hög våldsnivå. Några av dessa hinder för civil-militärt informationsutbyte kan dock undvikas genom att samverka och att utbyta information regionalt snarare än lokalt, genom andra organisationer samt utanför konfliktområdet.