1992 började utredningen och designen av ESS (European Spallation Source), en anläggning för neutronframställning och -forskning, i Europa. I slutet på 1990-talet började USA och Japan att bygga sina respektive anläggningar, men den i Europa planerades få högre kapacitet än någon av dessa. Processen utmynnade i att ett flertal städer kandiderade för en placering av anläggningen. I mitten av 2004 påbörjades en utredning av Allan Larsson i syfte att undersöka Sveriges möjligheter till ett värdskap. Den avslutades cirka ett år senare med slutsatsen att förorda en placering av ESS i Sverige med tänkt placering till ett område nordöst om Lund. I nuläget är det inte bestämt i vilket land anläggningen ska placeras, inte heller om Sverige ska erbjuda ett värdskap. Processen i ESS går ut på att negativt laddade vätejoner träffar ett målmaterial, i dagsläget kvicksilver, och därigenom frigör neutroner. Dessa neutroner bromsas sedan i moderatorer för att användas i forskningssyfte. Det som gör ESS-anläggningen speciell är att den ska hantera två farliga ämnen som tillsammans utgör den största risken för omgivningen: Vätgas respektive kvicksilver. Vätgas är en lukt- och färglös gas som är mycket brandfarlig. Den har också har en hög diffunderingsförmåga vilket ställer höga krav på materialet i de system där vätgasen ska hanteras. Kvicksilver å sin sida är ett flytande grundämne och ett mycket farligt miljögift. Det bildar lätt föreningar med andra ämnen, till exempel metylkvicksilver som är den mest giftiga formen av kvicksilverföreningar. Effekten på ESS kommer att vara högre än både existerande och planerade spallationskällor, detta medför höga krav på de så kallade målmaterialen. Kvicksilver har förordats bland annat tack vare sin flytande form i rumstemperatur men andra alternativ har diskuterats, till exempel volfram och bly/vismut. Dessa alternativ har framhållits mer efter det att ett flertal remissinstanser har fått lämna sina synpunkter kring en placering av ESS i Sverige. Under drift kommer ESS-anläggningen att alstra joniserande strålning som inte bara kommer att påverka de som arbetar på anläggningen utan även omgivningen. Dessutom kommer radioaktiva isotoper att bildas av målmaterialen. Anläggningen projekteras för att klara de gränsvärden för dosbidrag som finns uppsatta idag men dessa ska, enligt ett miljökvalitetsmål från regeringen, senast 2010 minskas till 1/100 av nuvarande nivå. Med nuvarande utformning kommer anläggningen inte att klara dessa gränsvärden. Vätgas kommer att användas för två syften i anläggningen: Dels för protonframställning och dels i moderatorerna som saktar ned de framställda neutronerna. Dessutom kommer flytande helium att användas för kylning av vätgasen. Eftersom båda gaserna kommer att befinna sig i flytande tillstånd vid höga tryck och/eller låga temperaturer krävs säkerhetsåtgärder för att minimera risken för en olycka. ESS är en unik anläggning för Sverige men kan inte jämföras med en kärnreaktor. Det är däremot högst tänkbart att den klassas som en anläggning som innehåller farlig verksamhet enligt §2:4 i Lagen om skydd mot olyckor. Ett stort ansvar för anläggningens säkerhet läggs där över på ägaren eller verksamhetsutövaren. I den händelse att en olycka trots allt inträffar krävs att räddningstjänsten är förberedd på de speciella risker som en insats på ESS innebär med hjälp av insatsplanering och övning. Fyra anläggningsspecifika olyckstyper har tagits fram och diskuteras i denna rapport. Dessa är olycka vid transport av farligt gods, kvicksilverläckage, vätgasexplosion/brand samt vätgasexplosion/ brand med följdkonsekvensen kvicksilverläckage. Dessa olycksscenarion kan ligga som grund för vidare riskanalyser. Utifrån det arbete som har utförts har de aspekter som har stor betydelse för anläggningens säkerhet identifierats. Förslagen till åtgärder behandlar bland annat substituering av vätgas