Javascript är disabled Dokumentsida - Bibliotek - MSB RIB
Risk- och sårbarhetsanalys för den kommersiella sjöfarten i Kattegatt
Författare
Hagberg Jens
Utgivare
Lunds tekniska högskola (LTH)
Utgivningsår
2006
Kattegatt tillhör per definition Östersjön vilket numera är klassat som speciellt känsligt område, så kallat PSSA. Ett område som blir PSSA-klassat blir det endast på grund av att naturen är mycket sårbar och är särskilt känsligt för risker och andra olägenheter av sjötrafik. Genom Kattegatt färdas den största delen av det fartygsbundna gods som ska till eller från någon av Östersjöns hamnar. År 2000 registrerades 75 000 fartygsrörelser. En siffra som enligt prognoser beräknas öka till 120 000 rörelser år 2015. En förhållandevis stor del av denna ökning består av oljetransportfartyg, vilket bland annat är en följd av utbyggnaden av oljehamnarna i Baltikum och Ryssland. Utöver oljetransporterna transporteras en mängd andra ämnen och produkter, varav många räknas som skadliga för människors hälsa eller miljö om de skulle läcka ut. International Maritime Organization (IMO) räknar med att hälften av de ämnen som transporteras på fartyg kan betraktas som farliga för, i första hand, miljön. Vissa ämnen kan vid ett utsläpp även få svåra konsekvenser för människors hälsa, såsom exempelvis ammoniak. Utöver detta kan det få stora ekonomiska konsekvenser för kostnad av sanering och uteblivna intäkter. Detta arbete har haft som mål att studera de risker som den kommersiella fartygstrafiken i Kattegatt kan utgöra för Hallands län, i händelse av en olycka med utsläpp av gods. Några av de frågor som bland annat besvaras är vilka ämnen som transporteras, var möjliga olyckor kan ske och hur kan de påverka hav- och kustzonen i Halland. Det som kan konstateras är att det råder stor okunskap om vad som faktiskt transporteras längs de svenska kusterna, vilket är en sårbarhet i sig. Det gods som ska till och från svenska hamnar finns det övergripande statistik om. Svenska myndigheter har idag inga uppgifter rörandes all den transittrafik som bara ska genom Kattegatt vidare till Östersjön. De uppgifter som ändå presenteras är från 1987 samt 1990 och är inte helt aktuella, men ger ändå en övergripande bild av vilka ämnen som transporteras genom Kattegatt. Att det inte finns bättre och mer detaljeraqde uppgifter om fartygens last kan bland annat härröras ur de internationella regler som gäller till havs och mer specifikt till regeln om ”oskadlig genomfart”. Det innebär att fartyg kan passera längs kusterna, inom territorialhavet, utan skyldighet att rapportera till svenska myndigheter om de har stora mängder farligt gods ombord. Det finns idag inga möjligheter för ett enskilt land att vidtaga några omdelbara åtgärder för att höja säkerheten inom det egna landets havszoner. Det har ingen betydelse om fartyget transporterar farligt gods ombord i stora mängder. Kustbevakningen har ingen rätt att vidta åtgärder mot fartyg som de har stark misstanke om inte uppfyller gällande säkerhetsregler. Den tekniska utvecklingen och avvecklingen av vissa fartygstyper kommer sannolikt att öka säkerheten och minska risken för utsläpp. Olycksriskerna kommer trots detta inte att elimineras då fortfarande den mänskliga faktorn spelar en avgörande roll. Att nu Östersjön inklusive Kattegatt blivit PSSA-klassat visar att det måste göras mesta möjliga för att öka säkerheten och till varje pris hindra att ett stort utsläpp av farliga ämnen.