Dammexplosioner är ett ganska okänt fenomen, både bland lekmän och forskare. Den vetenskapliga mognadsgraden för detta forskningsområde är relativt låg. Denna rapport är en studie av dammexplosioner på Leaf Sveriges godisfabrik i Gävle. Rapporten och studien är uppdelad i tre olika men ändå sammanlänkade delar. Den första delen är en riskanalys av dammexplosionsrisken i fabriken. Den andra delen är en enkätundersökning av riskmedvetenheten om dammexplosioner hos de anställda på fabriken. Den tredje och avslutande delen är framtagandet av en kommunikationsmodell, speciellt framtagen för att kommunicera dammexplosionsrisker mellan ledning och anställda på dammhanterande fabriker. Riskanalysen inleddes med en traditionell grovanalys. Grovanalysen genomfördes genom en grundlig genomgång av alla torra pulversystem på fabriken. Resultatet av analysen presenterades i två riskmatriser, en för ekonomisk skada och en för skador på människor. Ur riskmatriserna plockades de värsta scenarierna, eller rättare sagt de som bidrog mest till den totala risken. Dessa scenarier genomgick en kvantifiering med hjälp av händelseträd och beräkning av dammexplosionsfrekvens och konsekvenser. En osäkerhetsanalys genomfördes på de kvantifierade värdena och det visade sig att osäkerheten var mycket stor. Detta gällde särskilt beräkningen av dammexplosionsfrekvensen. Osäkerheten var så stor att värdena inte kan användas i en riskbedömning eller för att rekommendera åtgärder. Rangordningen av de beräknade värdena för de olika scenarierna stämmer dock ganska väl överens med bedömningarna i grovanalysen. De rekommenderade åtgärderna baseras därför på grovanalysen och är därmed subjektiva. Enkätundersökningen gjordes på två olika grupper i fabriken, dels på underhållsarbetarna, dels på operatörer/maskinister. Resultaten var ganska entydiga i att kunskaperna och medvetenheten om dammexplosioner är mycket låg. Underhållsarbetarna visade lite högre medvetenhet än operatörerna men båda gruppernas medvetenhet måste anses vara för låg för att ett säkert arbete med avseende på dammexplosionsrisken skall kunna garanteras. Den sista och avslutande delen inleddes med en litteraturstudie av riskkommunikation. Det visade sig att det mesta som finns skrivet om riskkommunikation syftar till att kommunicera risker från myndigheter eller företag till en bred allmänhet, alltså inte kommunikation inom företaget. Delar av olika kommunikationsmodeller och kommunikationsforskning bedömdes ändå kunna användas vid internkommunikation av dammexplosionsrisken. En kommunikationsmodell togs fram. De tre viktigaste delarna i denna är: • Införandet av en agent • Införandet av mållistor och checklistor • Rapporterandekulturen Agenten skall fungera som en spindel i kommunikationsnätet. Han eller hon skall samordna rapporterandet av olyckor, skador och incidenter. Agenten skall även se till att så mycket som möjligt rapporteras. Till slut skall agenten även se till att lärdomar av olyckor, skador och incidenter komma de anställda på Leafs alla fabriker tillgodo. Mållistor och checklistor är ett sätt att ta itu med den osäkra risken från riskanalysen. Det går inte att säga hur stor risken är därför skall säkerheten förbättras med mållistor. Detta är långsiktiga mål och innehåller i punktform det optimala sättet att konstruera och underhålla en viss typ av processutrustning. En god rapporterandekultur är nära sammanlänkad med en god lärandekultur och är en förutsättning för agentens arbete. Så mycket som möjligt skall rapporteras och för att detta skall bli möjligt måste de anställda dels uppmuntras till att rapportera incidenter och olyckor dels informeras om varför det är så viktigt att de skall rapportera. En tillsynes obetydlig incident kan i ett större sammanhang, som agent kan se, vara av stor betydelse.