Räddningsinsatser vid omfattande bränder i tunnlar kommer att innebära problem för svensk räddningstjänst. Problemen beror till stor del på att tunneln normalt går under marknivå, vilket gör att det är begränsat med utgångar (ingångar) och att röken vid en brand inte kan ventileras bort vertikalt, utan tunneln kommer att fyllas med rök. Räddningstjänsten inte har någon överblick över olycksplatsen vilket gör att det saknas information att basera besluten på. Det är i denna rökfyllda, okända tunnel, med långa avstånd till närmaste utrymningsväg som människor skall utrymma och räddningstjänsten skall genomföra sin räddningsinsats. Arbetet inom Räddningsverkets projekt "Räddningsinsatser vid tunnelbränder" har påvisat att räddningstjänsten måste var väl förbered och måste, om insatsen skall kunna genomföras på ett effektivt sätt, ha planerat en räddningsinsats av denna typ noggrant. Arbetet har också påvisat att räddningstjänsten inte kan ta en avgörande aktiv roll i utrymmandet av passagerare vid en brand i en spårtunnel. Dessa slutsatser har framkommit genom att olika brandscenarier på passagerartåg inne i spårtunnlar har analyserats. Arbetet har påvisat en generell modell för räddningsinsatser vid bränder i enkelrörs spårtunnlar. Denna insatsmodell bygger på genomsökning av tunneln i kombination med brandgasventilation, livräddning och brandsläckning. Detta förfarande skall ge en effektiv räddningsinsats.