De senaste åren har det genomförts flera räddningsinsatser i tunnlar runt om i världen. Dessa insatser har varit mycket besvärliga trots att räddningstjänsten haft god insatsplanering och tunnelkännedom, tillgång till angreppsvägar, säkrad vattenförsörjning, möjlighet att styra brandgasfläktar, tillgång till specialfordon mm. Räddningsverket har som följd av detta tagit initiativet att inleda ett djupare arbete med tunnelolyckor. Det övergripande syftet med detta tunnelprojekt, som kallas "Räddningsinsatser i tunnlar och undermarksanläggningar", är att ge kommunen (räddningstjänsten) bättre underlag för planering och genomförande av räddningsinsatser i befintliga tunnlar. Tunnelprojektet inleds med en förstudie och syftet med denna förstudie är att beskriva hur räddningstjänster i Norden, ur taktisk och ledningsmässig synvinkel, förbereder och genomför räddningsinsatser i tunnlar och undermarkanläggningar. Förstudien skall även beskriva hur räddningstjänsten utifrån ett insatsperspektiv för närvarande påverkar utformningen av tunnlar. Olyckor i tunnlar är ovanliga, svåröverskådliga, många gånger komplexa. Mycket av fakta vid dessa olyckor är då de inträffar okända för räddningstjänsten, vilket beror på att dessa olycksplatser vanligtvis är svåröverskådliga. Vid olyckor av denna typ bör man efter att utforma insatsen utifrån rationella och övervägda beslut. Att i real tid fatta rationella beslut vid olyckor som är komplexa och svåröverskådliga är oerhört komplicerat om inte att säga nästan omöjligt. För att kunna göra de bedömningar och fatta de beslut som är nödvändiga för att få en effektiv räddningsinsats, måste räddningsledaren skaffa sig ett så bra förutsättningar, med bra beslutsunderlag och en så bra struktur, som möjligt. För att klara av detta måste dessa typer av räddningsinsatser i princip alltid vara väl förberedda. Strävan bör vara att förbereda räddningsinsatser vid tunnlar, vilket bör göras genom att bland annat genomföra en insatsplanering på objektet, skapa en insatsplan och en larmplan. I de flesta insatsplaner som studerats i förstudien finns, med några undantag, inga tecken på att en närmare insatsplanering genomförts. De flesta innehåller endast en överskådlig skiss/ ritning/ karta över objektet. Vissa av insatsplanerna är kompletterade med larmplanen. Insatsplanering ur ett taktiskt perspektiv är sällan djuplodande. I den förstudie som genomförts verkar utformning av tunnlar har förbättrats ur brand- och utrymningsteknisk synvinkel under senaste åren. Utformningen av tunnlar avseende på utrymning och möjlighet för räddningsinsatser skiljer sig främst beroende på hur modern tunneln är och i vilket land den är byggd. Moderna tunnlar för bil- och järnvägstransporter är utformade med flera separata tunnelrör, som ger möjligheter för en horisontell utrymning med korta utrymningsvägar och korta inträgningsvägar för räddningspersonal. Brandvatten, ventilationssystem för brandventilation, larmtelefoner och orienteringsanvisningar är tillgängligt. En räddningsinsats vid en tunnelolycka kommer troligen att möta på följande problem: komplicerade objekt där en olyckan är mycket svåröverskådlig begränsade utrymningsmöjligheter och ibland mycket människor i tunnlarna och anläggningarna. ventilationsmöjligheter i anläggningen är okänd och kontroll av brandgaser och brandgasers uppträdande är svårhanterligt. räddningsinsatser som kan medföra långa och komplicerade inträgningsvägar. svårt att bedöma risker för insatspersonal. kommunikationsmöjligheter för insatspersonal är starkt begränsad. tillgång till brandvatten i anläggningen. stabilitet och hållfasthet vid brandbelastning och släckförsök är okänd. Tunnelolyckor är ett område som behöver studeras vidare för att skapa ett underlag som man kan basera planeringen för räddningsinsatser på. Följande område är de där ytterliggare studier behöver genomföras: Insatser med rökdykning i tunnlar och undermarksanläggningar Användning av tekniska system i samband med räddningsinsats Brand vid byggnation av tunnlar och undermarksanläggningar