Under senare tid har miljöfrågor som rör skogsbrand fått stor uppmärksamhet både i Sverige och internationellt. I den här rapporten ges en översikt av dessa frågor både internationellt och på lokal nivå. Situationen i vårt land diskuteras mer ingående, med utgångspunkt från Räddningstjänstens roll. För att kunna hantera olika taktiska och strategiska frågor kring brandbekämpning och aktiva bränningsoperationer måste man känna till skogseldens naturliga roll i olika ekosystem och hur dagens situation förhåller sig till denna historik. Internationell såväl som inhemsk forskning visar att betydande förändringar av den lokala brandregimen ger upphov till olika miljöproblem. I Sverige har en lång tid av effektiv skogsbrandbekämpning resulterat i att vissa brandgenererade habitat, såsom avsvedd mark och branddöda träd, är mycket ovanliga. Detta har i sin tur lett till att många brandberoende arter har svårt att överleva. Förändringar av skogsstrukturen i naturreservat och nationalparker har också uppmärksammats som ett problem. Genom undertecknandet av internationella konventioner om biologisk mångfald är Sverige ålagt att bevara arter i livskraftiga bestånd både inom naturskyddade områden och inom den brukade delen av skogsmarken. Både Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen uppmärksammar skogsbrand som en central faktor i detta arbete. Vegetationsbränders roll för den globala miljöbelastningen har också rönt stor uppmärksamhet. En rad ämnen som släpps ut vid bränder påverkar strålningsbalansen och den kemiska sammansättningen i atmosfären. I Sverige är dock omfattningen av skogsbränder och bränningar på skogsmark ytterst marginell i ett globalt perspektiv, liksom även i jämförelse med utsläppen från industriell förbränning, varför detta inte bör betraktas som ett kvantitativt väsentligt problem i vårt land. I Sverige är skogselden alltså positiv ur miljösynpunkt och för att öka arealen bränd mark har man börjat med aktiva bränningsoperationer i naturvårdande syfte. Detta har pågått i ganska blygsam skala sedan början av 1990-talet men kommer att öka relativt kraftigt under de närmaste åren. En sammanställning över omfattningen av bränningar på skogsmark visar att det främst är skogsbolagen som bränner. Bränningar som utförs av enskilda skogsägare och naturvårdsmyndigheter har betydligt mindre omfattning. Den lokala Räddningstjänsten tvingas ta ställning till alla hygges- och naturvårdsbränningar, eftersom de i allmänhet kommer att utföras under perioder då det råder eldningsförbud, för att få avsedd ekologisk verkan. Räddningstjänsternas kompetens vad gäller skogsbränders beteende i olika vädersituationer och olika skogstyper är därför avgörande för att detta arbete skall kunna genomföras. I naturskyddade områden skulle man potentiellt kunna tänka sig att naturligt uppkomna bränder skall få brinna till dess de stannar mot en naturligt brandhinder eller släcks av regn. Detta har berörts i skötselplanerna för vissa reservat. I de flesta fall är dock de svenska skogsreservatens yta för liten för att detta skall kunna vara ett realistiskt alternativ. Vid släckningen av bränder finns en rad faktorer som är intressanta ur miljösynpunkt. Eftersom besluten måste tas snabbt är det viktigt att ha klara riktlinjer för hur släckningsarbetet skall gå till för att påverkan på miljön skall bli så liten som möjligt. Miljöeffekterna av olika moment och metoder i släckningsarbetet diskuteras kortfattat i rapporten Under de senaste decenniet har synen på skogselden förändrats inom skogsnäringen. Betydande insatser görs för att återge elden en roll i tidigare brandpräglade skogsekosystem. En motsvarande utveckling har skett i andra länder med utvecklad ekonomi. På flera håll har man utarbetat policydokument som klargör dessa frågor. I Sverige skulle en sammanhållen policy vara än mer påkallad än i många andra stater, eftersom skogsbrandförsvaret ligger under kommunernas räddningstjänster, och därmed är starkt decentraliserat och med liten chans till kraftfulla initiativ.