I den fruktansvärda tågolyckan i Tyskland dog 100 människor, 27 skadades svårt och 15 blev lätt skadade. Olyckan hände den 3 juni 1998 i Eschede, 65 km nordost om Hannover. Ett höghastighetståg fick fel på ett av vagnhjulen. Tåget spårade ur och 6 av de 13 vagnarna passerade aldrig under bron utan körde rakt in i viadukten. Två av dem fick bron över sig och övriga vagnar lade sig ovanpå varandra. Ett stort räddningsuppdrag startade. Det pågick under cirka en vecka. På det tredje dygnet hittade man den siste omkomne. Vagnarna fick lyftas med stora kranar, förankrade i stridsvagnar, en i taget. Klippverktyg, bergborrmaskiner och ett antal motorkapar användes. Arbetet utfördes både smidigt och säkert. En stor insatsstyrka var involverad. Drygt två timmar efter olyckshändelsen fanns totalt 1 135 personer på skadeplatsen. Insatsstyrkan. bestod av personal från räddningstjänsten, Röda Korset, Teknisches Hilfswerk THW, gränspolis, präster och läkare med sjukvårdsgrupper m fl. De flesta som deltog i hjälpinsatsen hanterade ett stort antal skadade och döda passagerare. Kroppsdelar var utspridda på ett stort område. En omfattande debriefingorganisation påbörjade sina aktiviteter för att lindra stressen hos personalen. Det massmedierala uppbådet var enormt. Alla talade om ett vänligt bemötande, saklig information och en välorganiserad informationsförmedling. Räddningsledningen nyttjade massmedierna för spridning av information, t ex av ett antal telefonnummer dit anhöriga kunde ringa för olika typer av frågor. Den här typen av olycka kräver en stor räddningsstyrka i inledningsskedet, vilken också fanns tillgänglig. I Sverige finns ingen möjlighet att så snabbt få fram en så stor styrka. Det kan däremot finnas tillfällen då det behövs en större styrka än normalt. Genom att utveckla samarbetet med Hemvärnet, Röda Korset och andra organisationer samt att öva tillsammans skapas en förberedelse även för liknande olyckor. Räddningsmän och beredskapsmän som utbildas på Räddningsverkets skolor kan bli en resurs om de knyts till räddningstjänsten genom ett avtal, t ex som ett räddningsvärn I Tyskland är dock merparten av personalen frivilligbrandmän i de befattningar där vi i Sverige har hel- eller deltidsanställd personal. Ett vidare samarbete kan även behövas för debriefing av insatspersonalen. Ett nätverk inom Sveriges räddningstjänster skulle medföra att flera kompetenta personer, inom debriefing samt med sin vardag inom räddningstjänsten, snabbt kan förstärka den ordinarie organisationen.