Olyckor är ett stort folkhälsoproblem, i Sverige liksom i resten av världen. Risken att drabbas av skador finns i alla miljöer där människor vistas och alla åldersgrupper löper risker av olika slag. Olyckor drabbar också miljön, ibland med förödande och irreversibla konsekvenser. Olyckor för också med sig stora kostnader i förstörd egendom. Ibland ersättbara skador, men inte sällan drabbas också kulturhistoriska - oersättbara - byggnader mm. De direkta kostnaderna för olyckor beräknas uppgå till 40 miljarder årligen och kostnaderna för det förebyggande arbetet bedöms uppgå till minst 20 miljarder årligen. I dessa belopp ingår inte kostnader för mänskligt lidande, förstörda ekosystem eller förlorad good will. Risker för stora olyckor har internationellt givits hög prioritet, vilket bl a kan utläsas av särskilda regelverk om storolycksrisker och regler för transporter av farligt gods. Engagemanget hos stora internationella aktörer är stort - EU har ett särskilt direktiv och arbetsgrupper som tar fram riktlinjer för hur ett säkerhetsarbete skall ske. OECD arbetar med olika projekt och riktlinjer för kemikaliehanteringen. FN har inom ramen för sitt miljöprogram en satsning på lokal samverkan och beredskap mot kemikalieolyckor. Olyckor som den med m/s Estonia, branden i Göteborg eller händelsen vid Hallandsåsen behöver inte inträffa. Det finns ingen naturlag som stöder sådana utfall. Kunskap om risker och hur dessa kan hanteras är en viktig, men inte tillräcklig, ingrediens i en strategi för ett olycksfritt Sverige. Kunskap behöver också förmedlas, genom utbildningen, och den behöver framförallt komma till praktisk användning. Ett viktigt tillämpningsområde är den fysiska planeringen. Denna utredning tar upp behovet av ny och förbättrad kunskap inom riskhanteringsområdet. Dels i form av övergripande och gemensamma frågor, dels enligt en modell för riskhantering, där forskningsbehovet för olika delområden kommer till uttryck. Utredningen konstaterar att det i vissa fall redan finns relevanta forskningsresultat framtagna. Det handlar ofta om att hitta dem, utvärdera dem och att överföra dem till svenska förhållanden. En av de viktigaste åtgärderna i närtid blir därför att för olika delområden ta fram kunskapssammanställningar. Utredningen konstaterar vidare att det inte är tillräckligt att genom forskning och utveckling ta fram ny och förbättrad kunskap. Kunskapen måste också förmedlas och komma till praktisk användning. Kostnaderna för att realisera föreliggande ramprogram kan delas upp i en del som innefattar själva hanteringen av programmet och en del som innefattar projektverksamheten. Den första delen torde kunna rymmas inom befintlig verksamhet hos olika intressenter av programmet. Den andra delen torde vara svårare att rymma inom befintliga ramar. För att programmet ska ge avsedd effekt torde fordras en volym på ca 20 till 25 miljoner per år under en 5 års period. Denna kostnad bör då jämföras med de kostnader som olyckor åsamkar samhället. Ramprogrammet har tagits fram av Räddningsverket, i samråd med Boverket och Överstyrelsen för civil beredskap, tillsammans med Naturvårdsverket, Arbetarskyddsstyrelsen, Sprängämnesinspektionen, Vägverket, Banverket samt Försvarets forskningsanstalt.