Antalet höga byggnader med både stor öppen planlösning och ansenliga ytor av synlig trästomme växer stadigt, något som för med sig nya brandsäkerhetsutmaningar. En sådan är risken för mycket snabb brandspridning i taket från en kraftig men lokal brandkälla som leder till bränder där större delen av lokalen brinner samtidigt. Sådana fenomen har observerats i både brandexperiment och i brandolyckor men vår kunskap om hur dessa ska begränsas utan sprinklersystem är högst begränsad. Problemet tacklas i Europa främst genom att uppfylla preskriptiva krav på ytskiktens egenskaper gällande s.k. reaction-to-fire. Denna klassning, som främst baseras på SBI-testet (Single Burning Item, EN13832), karakteriserar ytskiktets bidrag till utvecklingen i en brands tidiga skede. Träkonstruktioner av massivt trä kan förbättra sin reaction-to-fire-klassning med brandskyddbehandling, vilket minskar risken för kraftig brandtillväxt. Men även utan ytskiktens bidrag i brandens tidiga skede kan bränder i annan lös inredning antända och växa sig stor så att lågorna når takhöjden. Denna vetskap belyser vikten av att utvärdera hur brandskyddsbehandling kan reducera risken för snabb brandspridning i taket vid en kraftig lokal brand. Därför genomfördes åtta tester i ett 18.0 × 2.3 × 2.2 m3 rum där sex stycken hade exponerat trätak med genomskinlig brandskyddsfärg eller impregnering. Alla behandlade ytor uppfyllde reaction-to-fire klass B. Två ytterligare tester genomfördes som referenstest för obehandlat trätak samt obrännbart tak. Brandkällan i ena änden av utrymmet var kraftig (3 - 3.7 MW) nog för flammor att nå taket.