I SÄIFS används begreppet betryggande som kriterium för en acceptabel säkerhetsnivå. Om en verksamhetsutövare följer föreskrifterna ordagrant anses verksamheten uppnå en betryggande säkerhetsnivå. Ibland finns dock incitament för att göra alternativa utformningar av verksamheten och frångå föreskrifterna. Det är då godtagbart att göra avsteg från föreskrifterna om man i en riskutredning kan påvisa att man uppnår en betryggande säkerhetsnivå. En sådan utredning är dock i praktiken svår att genomföra vilket gör regelverket oflexibelt. Författaren och uppdragsgivaren, Ramböll AB, anser att svårigheten främst beror på att begreppet betryggande inte är omsatt i verifierbara acceptanskriterier. Mot bakgrund av dessa svårigheter utreder denna rapport begreppet betryggande. Syftet med rapporten är dels att diskutera och förtydliga hur begreppet betryggande används i utvalda delar av SÄIFS, dels att mer ingående diskutera hur man i riskutredning ska kunna verifiera vad som är ett betryggande avstånd. För att uppfylla syftet har följande två frågeställningar valts: 1. Hur används begreppet betryggande i Sprängämnesinspektionens författningssamling för att tillse att det finns ett acceptabelt skydd mot brand och explosion? 2. Hur kan ett kvantitativt funktionsbaserat svar på vad som är ett betryggande avstånd formuleras?