Sammanfattning På uppdrag av Räddningsverket (SRV) har nedanstående projekt genomförts under den skogsbrandsintensiva sommaren 1997. Det har funnits två huvudsyften med projektet. För det första att undersöka hur realtidsöverförda flygbilder, presenterade för en ansvarig räddningsledare, skulle kunna effektivisera bekämpningsinsatserna vid exempelvis en skogsbrand. För det andra att utvärdera hur billig en bildöverföringsutrustning kan tillåtas vara, utan att den måste anses som otillräcklig med tanke på (bild)kvalitet, driftsäkerhet, räckvidd m.m. På intet sätt fick priset för en komplett anläggning överstiga 100 000 kronor. Efter en omfattande marknadsundersökning där en mängd analoga och digitala principer, system och utrustningar för bildöverföring inventerats, föll valet för sommarens tester så småningom på två videolänksystem. Ett av dessa utprovades i Dalarna med hjälp av brandflygare och flygplan från Borlänge Flygklubb, tillsammans med bl.a. personal från räddningstjänsten i Rättvik. Det andra systemet testades via helikoptrar från 11. helikopterdivisionen i Berga, söder om Stockholm, där besättningen ingick i ett samarbete med personal från Södertörns brandförsvarsförbund. Aktuella flygbilder har i båda fallen distribuerats till en (1) mottagare på marken. Bilderna har där kunnat direktgranskas via en 14-tums TV men har även gått att lagra på videoband för senare genomgång och utvärdering. Under flertalet av sommarens insatser fanns samtliga resurser på plats för överföring av bilder. I annat fall så filmades det enbart. Bildupptagning skedde vid såväl "skarpa" som iscensatta situationer och övningar. Enligt SRV:s uppdragsbeskrivning skulle filmning och bildöverföring inte äga rum bara vid skogsbrandbekämpning, utan också i samband med andra räddningsinsatser och katastrofer, om tillfälle och anledning gavs. I och med det finns videoband bevarade med bilddokumentation från bl.a. diverse översvämningsområden, från en gruvdamm där en spricka uppstått med vattenläckage och rasrisk som följd, samt från en olycka med ett havererat segelflygplan där flygvägledning av ambulansen fram till haveriplatsen var själva huvudsyftet med flyguppdraget. En speciell ljudkabel som passade mellan flygplanets bakre hörlursuttag och videokamerans externa mikrofoningång utvecklades och provades i Dalarna. I och med den kunde allt ljud från brandradion, flygradion, piloten och filmaren (spanaren) vidarebefordras ner till mottagaren på marken, via ett av videolänkenhetens två ljudspår. Om tiden som stod till förfogande och dessutom budgeten så medgav, när sommarens tekniskt sett viktigaste mål hade uppnåtts (att förmå överföra felfria bilder), så ingick det även i uppdraget att hitta och komplettera något av de utvalda systemen med en lämplig GPS. (Utrustning för navigering och positionering med hjälp av satelliter) En sådan utvecklades av Hogia framåt hösten, enligt vissa direktiv från SRV. Utrustningen programmerades för att visa luftfartygens position vid själva bildöverföringen enligt Rikets nät (RT-koordinater), men också i latitud och longitud. Dessutom presenterades flygplanens kurs samt datum och klockslag för bildöverföringarna. (Se bilaga 7) Under den sista provflygningen för säsongen kunde perfekt bild, ljud och GPS-information levereras till monitorn på marken. Ett maximalt bildöverföringsavstånd på 80 km vid optisk sikt på en flyghöjd av cirka 850 meter över marken, blev sommarens bästa resultat. För normala filmuppdrag där luftfartygen hela tiden bankas (lutas) under sväng, mottagarfordonen av olika anledningar får stå sämre till, diverse terränghinder kan förekomma osv, skall dock ett operativt överföringsavstånd på två till tre mil från mottagarantennen ses som realistiskt, vilket emellertid fortfarande är fullt acceptabelt och definitivt bättre än vissa från början ställda minimikrav. Som framkommer av delrapporterna i form av bilagor i slutet av detta dokument, är samtliga inblandade i projektet mycket positiva till bildöverföring från luftfartyg. Det gäller vid alla typer av räddningsinsatser och katastrofer där anledning finns, och fördel kan dras, av överblicksbilder från luften. Sommarens försök visar att det för knappt 100 000 svenska kronor går att uppbringa en fullt acceptabel utrustning, som dessutom kan användas gemensamt av flera kommuner, vilka i så fall också lämpligen delar på inköpskostnaderna. Som en sista summering och sammanfattning av projektet kan citeras fritt vad stabschefen i Södertörns brandförsvarsförbund Lars Hedström skriver i sin taktiska och strategiska delrapport i slutet av detta dokument: "Frågan är inte om vi ska ha bildöverföring från luftfartyg, utan hur". (Bilaga 1)