Studien försöker avtäcka grundstrukturen i sovjetisk utrikes- och säkerhetspolitik och diskutera framtida utvecklingsmöjligheter. För att göra rapporten mera användbar i policysammanhang har den disponerats med utgångspunkt från olika huvudinriktningar, där politiken mot Europa dominerar. Med tanke på att militär konfrontation enligt den sovjetiska filosofin bör undvikas där hårt motstånd kan förväntas har tyngdpunkten i Europa-avsnittet lagts vid den strategi och de framtidsscenarier som kan tänkas uppkomma utan att ett regelrätt krig utbryter. Vad beträffar politiken mot Mellersta Östern och Ostasien har även de militära alternativen berörts. De sovjetiska ambitionerna i vår del av världen tycks vara att stabilisera läget i Östeuropa, att öka det västeuropeiska beroendet av Sovjet, att bygga upp ytterligare militära optioner som politisk påtryckning, att erodera Atlantismen och västeuropeiska samarbetet i en någorlunda kontrollerbar process där bland annat Tysklandsfrågan används som reglerinstrument. Moskvas geopolitiska präglade synsätt gör att också strategin mot Mellersta Östern och Ostasien torde utformas så att maximala återverkningar i det högprioriterade Europa uppnås.