Det har blivit allt vanligare att använda datorer i tillämpningar där en felfunktion skulle kunna få katastrofala konsekvenser. Datorer svarar idag för säkerhetskritiska funktioner i bl.a. flygplan, kärnkraftanläggningar, medicinteknisk utrustning och vapensystem. Det finns en rad tunga skäl till den ökande datoranvändningen, bl.a. kraven på höga prestanda. Ett problem är att prestandakravet lätt leder till en komplexitet som gör det svårt att verifiera produktsäkerheten. I denna rapport redovisas ett förslag till hur värdering av programvara skulle kunna ske med utgångspunkt från dels hur programmet utvecklats och dels hur det faktiskt ser ut. Förslaget, som anpassats till felträdsteknik, innebär även att tillförlitlighetskraven på programvaran anpassas till aktuell risk. Detta synsätt kan även tillämpas på elektronik och människan som systemkomponent.