Under det senaste decenniet har frågeställningar rörande risker förknippade med farligt gods uppmärksammats i ökad omfattning. Särskilt har detta varit fallet i samband med de stora satsningar på nya vägar och järnvägar som pågått eller planerats, men även vad gäller den befintliga infrastrukturen där utredningar beträffande alternativa vägval eller val av transportsätt blivit allt vanligare förekommande. Denna utveckling har lett till en efterfrågan på kvantitativa och/eller komparativa analysmetoder. När VTI:s rapportserie (VTI 387:1-6) om jämförande riskanalys för väg-järnvägstransport av farligt gods utkom väckte den välförtjänt uppmärksamhet. Detta var det första försöket att skapa en heltäckande anlysmetod anpassad efter svenska förhållanden. Seriens karaktär av forskarrapport gjorde den dock något otillgänglig för den praktiska användaren. Därför väcktes tanken på att utarbeta föreliggande handbok, där stegen i metodiken renodlats och där läsaren/användaren ges stöd, bl a i form av tabeller som exemplifierar beräkningsgången. Handboken baserar sig helt på resultaten i de tidigare rapporterna, till vilka den som vill veta mer om teorin bakom de olika modellerna alltså kan söka sig. Det är viktigt att poängtera metodikens begränsningar och att varna användaren för att dra alltför långtgående slutsatser av de resultat som erhålls då handboken används. Det statistiska underlaget är (och förblir förhoppningsvis) begränsat. Konsekvens- och kostnadsberäkningarna är starkt schabloniserade. Detta leder bl a till att metodiken inte bör användas till att uppskatta absoluta risknivåer för lokala väg- och järnvägsavsnitt. Metodiken är avsedd, och fungerar därmed bäst, för jämförelser mellan olika transportalternativ. De studerade sträckorna bör vidare vara så långa att specifika lokala förhållanden inte får alltför dominerande genomslag i beräkningarna.