En kortfattad sammanställning har gjorts av de numeriska metoder som finns tillgängliga för beräkning av instationär vågutbredning i två rumsdimensioner. Härvid har endast rena Eulerska och Lagrangeska beskrivningar uppmärksammats för att i första hand söka finna en enkel lösning på förhandenvarande problem. I händelse någon lösning ej kan erhållas på detta sätt får en metodutveckling och komplicering av metodiken övervägas. Möjligheten att medtaga en variabel atmosfär och ett dissipativt markplan har berörts. Ur tillgänglig litteratur har en formalism citerats som från tidigare tillämpningar ser lovande ut för det aktuella fallet. Fullständigt ekvationsunderlag har givits.