Föreliggande försök med CBA-möss har visat att det föreligger ett samband mellan fysisk aktivitet och kroppsviktsförändring å ena sidan samt å andra sidan överlevnad och rehabilitering efter subletala och "letala" röntgendoser. Härvid har löphjul för möss använts, där den spontana löptiden per dygn tagits som ett mått på aktiviteten. Kroppsviktsminskningen efter bestrålningen har tagits som ett mått på strålskadan som vid letala doser kompletterats med överlevnaden. En individuellt hög aktivitet före och under bestrålning ökar strålkänsligheten och leder vid doser i LD50-området till att djuren dör. Möss som haft tillgång till löphjul både före och efter bestrålningen har en större chans till överlevnad och rehabiliteringstiden förkortas i relation till möss i burar utan löphjul. Vid löphjulsaktivitet under tillräckligt lång tid före en subletal stråldos ger den bättre konditionen upphov till att strålskadan utvecklas mindre ogynnsamt. Djur som har och har haft en markant hög löphjulsaktivitet (stressade) har sämre möjlighet till överlevnad än de med moderat aktivitet. Betydelsen av löphjulsaktivitet under olika tidsperioder efter bestrålningen har redovisats och diskuterats.