Undersökningens syfte var att söka finna en metod för att bedöma övertändningsrisken i bostadsrum, där brand uppkommit genom vapenverkan. Inledningsvis behandlas frågan om en fysikaliskt grundad definition av begreppet övertändning samt möjligheten att uttrycka övertändningsrisken med hjälp av de tre parametrarna bålstorlek, rumsöppning och rumsstorlek. Genom en serie experiment med träbränder studerades dels sambanden mellan visuella tecken på övertändning och temperaturfördelningen i rummet, dels sambanden mellan övertändning, förbränningshastighet, bålstorlek och öppningsarea vid konstant rumsstorlek 11 m . Undersökningens första del gav underlag för en övertändningsdefinition som grundade sig på gastemperaturen vid rumstaket. Undersökningens andra del visade att övertändning endast inträffade om förbränningshastigheten översteg ett givet värde. Detta var för det undersökta rummet 5 kg trä*min**-1 och varierade endast måttligt med fönsteröppningens storlek. Undersökningens resultat ger anledning att uppställa hypotesen att det för varje rum och typ av brandsituation finns en minsta möjliga förbränningshastighet för att uppnå övertändning. Kombinerat med kunskap om sambandet mellan bålstorlek och förbränningshastighet, bedöms fortsatta undersökningar kunna ge ett godtagbart underlag för att bedöma rumsövertändningsproblem i krigsbrandfall.