Vid allvarligare händelser (olyckor, katastrofer eller kriser) behöver människor hjälp. Hjälpbehovet genererar ett insats- eller åtgärdsbehov. Uppgiften att genomföra de åtgärder som krävs tillfaller olika aktörer beroende på deras ansvarsområde och kompetens. Varje insats är unik, så hjälpinsatsen måste konfigureras olika från fall till fall. De olika aktörerna kan inte genomföra sina insatser utan att samverka på olika sätt. Därigenom uppstår ett lednings- och samverkansbehov. Det övergripande syftet med vår förstudie var att bidra till att utveckla bedömningen av lednings- och samverkanssystem, primärt genom att söka finna förslag till lämpliga indikatorer på lednings- och samverkansförmåga i tidigare forskning. Med indikatorerna skall myndigheter kunna bedöma sin egen krishanteringsförmåga, men de skall även kunna ge underlag för att formulera resultatmål för samhällets krisberedskap vad gäller ledning och samverkan. Uppgiften bestod främst i att undersöka kunskapsläget när det gäller denna typ av mätningar, men också i att lämna en bedömning av vilket vidare arbete som krävs för att utveckla indikatorer på lednings- och samverkansförmåga för de aktörer som verkar för svenska medborgares säkerhet.