Ökad digitalisering och snabb teknikutveckling innebär stora utmaningar för kommunal räddningstjänst. En sådan utmaning är inom området obemannade luftfartyg (hädanefter förkortat UAS). Det är fördelaktigt att använda obemannade luftfartyg – både före, under och efter en räddningsinsats – men det finns samtidigt utmaningar som måste hanteras. Detta projekt har genomförts av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) i samarbete med bland annat FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut och RISE SICS East. Arbetet grundas på den kommunala Räddningstjänstens behov och förutsättningar. Syftet är att underlätta införandet av UAS som ett förmågehöjande verktyg i verksamheten. Det är ett komplext område som ställer stora krav på räddningstjänsterna gällande såväl lagstiftning och organisation som tekniskt kunnande. Denna vägledning syftar till att ge kunskap till klassificering, regelverk, anskaffning och tillämpning av obemannade luftfarkoster vid kommunal räddningstjänst. Genom att systematiskt gå igenom vägledningen hoppas vi att det kommer att underlätta för räddningstjänsterna vid införandet. Vissa delar av vägledningen kan givetvis även vara tillämpbara för andra aktörer. Underlaget till vägledningen kommer bland annat från rapporter, instruktioner, forskningsartiklar samt från erfarenheter från nationella och internationella insatser. Se denna vägledning som ett levande dokument eftersom den kan komma att förnyas. I dag sker förändringar kring regelverk i allt snabbare takt och nya kunskaper tillkommer med tillhörande teknikutveckling– inte minst inom området artificiell intelligens (AI).