Räddningstjänsten kan dra nytta av den senaste tekniken för obemannade luftfartygssystem (UAS) för att exempelvis förbättra sin lägesförståelse vid insatser och därmed minska risker för den egna personalen samtidigt som förmågan att lösa uppdrag stärks. Genom ett antal intervjuer med personal inom kommunal räddningstjänst som arbetar med UAS identifieras vissa förmågebehov. Dessa behov ställs sedan mot de AI-metoder som identifierats i en tidigare studie, och metoderna värderas baserat på deras relevans för förmågebehov samt några ytterligare värderingsfaktorer (bidrag till arbetsmiljö och teknisk mognadsgrad) som presenteras. Nio förmågebehov identifieras dessutom, bland annat bildbehandling, luftrumssamordning, autonom styrning, IT-säkerhet och nyttolast. Av dessa är det främst bildbehandling som stöds av AI-metoderna. Genom förbättrad bildbehandling kan en insats lägesbild berikas och ett bättre beslutsstöd erhållas. AI-metoderna, grupperade i åtta olika tillämpningsområden, studeras och jämförs med förmågebehoven. Tillsammans med uppskattningar av deras nytta för övriga värderingsfaktorer görs bedömningen att vissa metoder är mer relevanta än andra. De metoder som i närtid verkar vara mest användbara för UAS-bruk hos räddningstjänsten rör detektion av människor, livstecken, objekt, skador (på infrastruktur) och brand. Denna version är tillgänglighetsanpassad och anpassad till MSB:s grafiska profil. I övrigt är innehållet detsamma som i föregående version.