Ett flertal försök har genomförts med beskjutning av acetylengasflaskor och något färre med andra typer av gasflaskor. De försök som ligger till grund för denna rapport ger kompletterande underlag för val av ammunition och vapen för beskjutning av gasflaskor och gaskärl generellt. Resultatet av studien är ett vapen med kuldiameter 7,62mm är lämpligast vid all beskjutning av gasflaskor på avstånd kortare än 250m. Detta är även den kuldiameter som det även är lättast att få tag i spårljusammunition till i Sverige. Vapen i kaliber 308W av bland annat detta skäl vanligast i dag för beskjutning av gasflaskor inom svensk räddningstjänst. Kalibern bedöms även fortsättningsvis lämplig om man undviker att beskjuta gaskärl med tryck på 200bar eller högre och inte beskjuter kranslösa flaskbottnar, halsar på acetylenflaskor eller beskjuter acetylenflaskor i brantare vinkel än 30grader. Ett vapen i kaliber 300WM med för kalibern avpassad piplängd ger större möjlighet att säkert och effektivt oskadliggöra gaskärl. Bakgrunden är den ökade anslagsenergin som medför att även flaskbottnar eller halsar på acetylenflaskor kan beskjutas och att beskjutning kan ske i snävare vinklar samt även på större avstånd med bibehållen anslagsenergi. Den högre anslagsenergin har även visat sig ge mindre risk för högenergetiska rikoschetter. Kulans flackare bana gör vidare att sannolikheten för träff ökar på grund av flackare kulbana och mindre vindavdrift. Med begränsad kulvikt blir riskområdet bakom målet enbart marginellt längre än om 308W används. Nackdelen med 300WM är att spårljusammunitionen inte serieproduceras och att den därmed blir dyrare och mer svårtillgänglig förutsatt att man inte handladdar för eget bruk.