Denna rapport syftar till att studera taktiken som militär flygplatsräddningstjänst använder. De viktigaste slutsatserna som kan dras av studien och analysen är att: 1. Den militära flygplatsräddningstjänsten har en bra möjlighet till att göra en kraftfull initial släckinsats med hjälp av skumkanoner på räddningsfordonens tak. 2. Övningsverksamheten på de olika flottiljerna är till stor del bristfällig. I flera fall så pass bristfällig att tjänstbarheten kan ifrågasättas. 3. Det krävs en ökad fordonstaktisk användning och taktikanpassning för att bättre möta hjälpbehoven vid ett haveri. Detta genom att bland annat bättre fördela personalen i fordonen samt att variera fordonsanvändningen vid olika typer av larm. 4. Det krävs ett ökat erfarenhetsutbyte och ökad samverkan mellan flottiljerna och andra berörda organisationer. 5. För att räddningsmanskapets säkerhet skall garanteras måste riskbilden av ett haveri med skarp vapenlast utredas samt en hållbar och sund taktik mot ett sådant scenario vidareutvecklas. Det innefattar även olika tänkbara scenarion med farlig last och motmedel i transportflygplan. 6. En markinsats utförd av räddningspersonal som syftar till livräddning kan i vissa fall betraktas som rökdykning enligt AFS 2007:7.