Sammanfattning Huvudet till en antropometrisk docka för tryckskadeforskning användes till att uppskatta risken för skador på trumhinnan vid verkan av luftstötvågor. Huvudet, som ursprungligen var tillverkat för användning i trafikskadeforskning, var modifierat och försett med förenklade modeller av ytterörat och yttre hörselgången. Tryckgivare användes för att registrera tryckförloppen i hörselgången, dels vid ingångsöppningen, dels vid ett läge motsvarande trumhinnans. I en öppen mindre stötvågstub utsattes huvudet förverkan av kortvariga stötvågor med positiva varaktigheter om ca 0,5 och 2 ms och maximala övertryck om ca 50 och 200 kPa. Huvudskälet till undersökningen var att jämföra skyddseffekten hos skyddskåpor och öronproppar vid trycknivåer större än ungefär 50 kPa. Resultaten visar att den använda huvudmodellen är användbar för riskbedömning och att öronproppar är klart bättre är skyddskåpor när det gäller att förhindra ruptur av trumhinnan, särskilt då övertrycken överstiger ca 50 kPa.