Planeringsinriktningen för två tunga komponenter inom befolkningsskyddet - skyddsrum och andningsskydd - har analyserats. Det konstateras att planeringen bygger på olika hotbilder och att den hotbild som styrt skyddsrumsproduktionen kan ifrågasättas. Den kan dock inte enkelt ersättas. Skyddsrumsproduktionen innebär en långsiktig investering, vars "lönsamhet" beror på hur krigsrisken i norra Europa bedöms i ett perspektiv långt inpå det nya århundradet. Beroende på den vikt en ny hotbild ger hotet från kemiska stridsmedel, radiak och biologiska stridsmedel kan befintliga andningsskyddslager antigen tänkas avvecklas eller förnyas. I det senare fallet kan utdelning av andningsskydden i fred övervägas.