Nästan 40 procent av räddningstjänstens utryckningar föranleds av automatlarm som visade sig bero av annat än brand. Till detta åtgår cirka 117 000 mantimmar per år. I dagsläget är det vanligast att räddningstjänsten behandlar ett inkommet automatlarm som om det vore en bekräftad brand. Synpunkter har framförts avseende nyttan med att agera på detta sätt. Som en grund för att se om det finns mer effektiva tillvägagångssätt för räddningstjänsten att agera har kostnaden av utryckningar på automatiska brandlarm som ej berott på brand utretts. De kostnader som kvantifierats är de som påverkas av räddningstjänstens agerande, men även övriga kostnader har berörts. Slutsatsen som kan dras är att kostnaden är i sådan storleksordning att det inte verkar vara lönsamt att ändra det sätt man från räddningstjänsten i dagsläget agerar. Detta beror på att kostnaden av att komma senare till objektet i de fall det verkligen brinner är så pass stor att endast en marginell försening krävs för att förändringen ska bli olönsam.  Resultatet innebär att räddningstjänsten bör behandla ett inkommet larm från ett automatiskt brandlarm som om det vore en bekräftad brand.