Med anledning av att Lagen om skydd mot olyckor trädde i kraft 1 januari, 2004, åligger det varje kommun en skyldighet, att när en räddningsinsats är avslutad skall kommunen se till att olyckan undersöks. Detta för att i skälig omfattning utreda orsaker till olyckan, olycksförloppet och hur räddningsinsatsen har utförts. Rapporten behandlar även olyckor och tillbud som inte föranleder en räddningsinsats. Avsikten är att kommunen skall kunna utvinna erfarenheter från alla inträffade olyckor och tillbud för att använda dessa i syfte att förbättra kommunens övergripande säkerhetsarbete. Erfarenheterna skall även i ett större perspektiv kunna användas som en del i samhällets övergripande säkerhetsarbete. Syftet med rapporten är att förtydliga hur erfarenheter från olycksundersökningar kan nyttiggöras på lokal nivå i samhället, utifrån ett MTO-R (människa, teknik, organisation och riskhantering) perspektiv. Rapportens avsikt är även att jämföra om det finns några skillnader i detta arbete beroende på kommunens storlek (sett till invånarantal), eller antal medlemskommuner i ett förbund. Rapporten kommer även att belysa vilka grundförutsättningar som vi anser krävs för att kommunerna och dess förvaltningar skall kunna nyttiggöra sig erfarenheter från olycksundersökningar, på ett effektivt och bra sätt. Avslutningsvis kommer i rapporten att utifrån huvudstudiens nulägesbeskrivning, ges ett förslag till arbetssätt/tankemodell, som skulle kunna underlätta för kommunerna i arbetet med att nyttiggöra sig erfarenheter från olyckor. Detta för att man på bästa sätt skall kunna nyttiggöra sig erfarenheterna från olycksundersökningar, när väl grundförutsättningarna finns.