En grupp forskare har utvecklat begreppet intake fraction (”intagsfraktion”) och använt det till att ta fram empiriska samband som potentiellt skulle kunna förenkla exponeringsbedömningar av kemikalier rörande exponering av människan. Intake fraction definieras som fraktionen av den mängd kemikalie som emitteras ut i miljön och som slutligen tas upp av populationen genom inandning, förtäring och upptag genom huden. Tillgänglig forskning har visat att intake fraction kan beräknas baserat på några få egenskaper hos den studerade kemikalien. Intake fraction har beräknats för mer än 300 substanser, exponeringen för dessa substanser kan skilja åt med mer än sju tiopotenser. Om dessa värden är korrekta innebär det att det finns en stor skillnad mellan exponering för olika kemikalier, förutsatt att samma mängd släpps ut. Kan dessa typer av empiriska samband användas för förenklad bedömning av människors exponering för kemikalier? Innebär en hög produktionsvolym av en kemikalie en hög exponering? Det är dessa två frågor som försökt besvarats i detta arbete, genom en omfattande litteratursökning där tillgänglig forskning och möjlig metoder att beräkna intake fraction har analyserats.