Inom dagens räddningstjänst används insatsplanering för att i förväg planera för eventuella olyckor som kan inträffa på olika objekt. Utan denna planering skulle insatserna på objekten vara mycket svåra att genomföra på ett effektivt sätt. Begreppet insatsplanering har dock olika innebörd för olika personer inom räddningstjänsten. Någon exakt definition på detta begrepp finns inte idag. För oss innebär insatsplanering en process som syftar till att rädda/skydda liv, egendom och miljö och som engagerar såväl objektsägare som räddningstjänst. I denna rapport presenteras ett förslag på hur en insatsplaneringsprocess kan gå till. Inom en snar framtid skall en ny räddningstjänstlag träda i kraft, vilken troligtvis kommer att kräva ett tydligare ansvarstagande av objektsägaren då det gäller att skapa en god säkerhetsnivå på objekt. Då räddningstjänsten är en del av säkerheten bör objektsägaren, i samråd med räddningstjänsten, utföra en del av insatsplaneringen, vilken skall utgöra ett stöd vid en räddningsinsats. Denna rapport syftar till att förbättra effektiviteten vid räddningsinsatser med hjälp av en väl utförd insatsplanering där ett optimalt samarbete sker mellan objektsägare och räddningstjänst. Insatsplaneringsprocessen består av en mängd olika delmoment. Dessa delmoment består i stort av riskinventering, informationssökning, skapande av rutiner för personal samt utförande av insatsplaner för räddningstjänsten. Delmomenten är fördelade på såväl objektsägare som räddningstjänst och ett förslag på lämplig ansvarsfördelning presenteras i rapporten. Insatsplaneringen skall främst resultera i att skapa väl fungerande rutiner för objektspersonalen samt väl fungerande insatsplaner för räddningstjänsten. I rapporten presenteras ett förslag på hur räddningstjänstens insatsplaner kan utföras. Enligt detta förslag är insatsplanerna uppdelade i tre nivåer. Den första nivån utgörs av en förenklad insatsplan, på vilken endast den primärt viktigaste informationen om objektet finns med för att starta en insats. Den andra nivån innehåller betydligt mer information än den förenklade insatsplanen, men är fortfarande avsedd att fungera för en räddningsledare som arbetar i det korta tidsperspektivet. Den tredje nivån utgörs av en fördjupad insatsplan, vilken innehåller kompletterande information inom alla de områden som behövs för att effektivisera en mer långvarig och komplicerad insats. Om en insatsplanering utförs på ett riktigt sätt bör denna kunna leda till att effektiviteten av en utförd räddningsinsats ökar för såväl objektspersonal som räddningstjänst. Tillsammans bidrar båda parter till att höja effektiviteten på den totala insatsen. Trots de stora variationerna som finns mellan olika objekt anser vi att en gemensam mall för insatsplanering kan utnyttjas på samtliga typer av objekt.