År 2001 var delar av Sverige utsatta för extrema vattenflöden som påverkade människor och viktiga samhällsintressen. De stora problemen gällde bebyggelse och infrastruktur samt risker för miljö och hälsa. Situationen föranledde samordning och samverkan mellan länsstyrelser, kommuner och många andra aktörer. Det var en stor skillnad på flödenas tidsförlopp i olika delar av landet och situationen hanterades på olika sätt, också utifrån andra förutsättningar. Samordningssystemet är mycket formaliserat i vissa delar. En särskild händelse såsom översvämning kräver samordning inte utifrån administrativa gränser, utan vattensystemet. En samordning utifrån gemensamma intressen underlättar ledning och information när flöden drabbar flera kommuner och länsstyrelser. Dessa behöver vidare lättförståelig information såsom adekvata prognoser. Det är också vikigt att regelsystem och ansvarsförhållanden är tydliga och anpassade till för samhället som helhet en effektiv hantering vid höga flöden. Översvämningar i Ovanåker, Ånge och Arvika beskrivs i rapporten. Som exempel på samverkan kan nämnas Försvarsmaktens omfattande deltagande i räddningsinsatsen. Vidare bidrog frivilligorganisationer genom viktiga sociala och informationsinsatser för invånarna i drabbade områden. När det gäller information är en slutsats att ett samordnat och gemensamt underlag för vattensystemet som helhet underlättar hanteringen såväl för enskilda aktörer och mellan dem som mot media och boende. Vidare skapar metoder för personligt och praktiskt stöd till invånarna lugn och förtroende i samhället.