Avhandlingens syfte är att separera och förklara några av det flertal olika mekanismer som påverkar sårskadan. Uppträdande, energiöverföring och de skadande effekterna av olika projektiler med hög rörelseenergi undersöktes genom att skjuta dem mot muskelvävnad i bakbenen på grisar under narkos, och mot vävnadssimulerande medier som stelnat 20 procent gelatinlösning och block av en särskild mjuk tvålkvalitet. Projektilernas energiöverföring mättes noggrant med olika metoder: fotoceller, elektriska folie- och laminatgivare och elektroniska kronografer, eller med röntgenblixtregistreringar i stereo. Omfattningen av skadan utvärderades genom debridering utförd av en erfaren och mycket skicklig kirurg, enligt de fyra kliniskt accepterade kriterierna: kulör, konsistens, kontraktilitet och kapillär blödning. Modeller för att förutsäga vävnadsskadan som funktion av energiöverföringen, och andra parametrar utvecklades. En enkel experimentell metod att bestämma väntad energiöverföring från en avlång, tumlande projektil, t ex en kula från en automatkarbin, beskrivs.